Anna och den blå draken – en pjäs för vår tid
Ett budskap
En ung kvinna lämnade
Hamrånge 1884 för att
fara till USA…
En verklighet
…fann sin Gud
och sitt kall
som läkare…
En annan verklighet
…hon avled 1897 i
Ichow Fu i Kina
efter att ha lämnat
bestående spår…
…trots hatet,
girigheten och
maktbegäret i
hennes närhet.
ktober
En mångtusenårig kultur
Tusenåriga traditioner
En koffert kom
hem och den var
nyckeln till pjäsen
om Anna och den
blå draken.
Ett gammalt hat
Men vad har den att lära oss idag?
Kina var en krutdurk under det sena 1800-talet. Hatet mot utlänningar var
mycket starkt och hade sina orsaker. Den opiumhandel, som startades av
Väst efter att en handelsdelegation hade blivit avvisad av kejsaren 1792,
saknar motstycke som cynisk och girig plan. Man skeppade årligen
tusentals tunnor med opium till Kina och fick kineserna beroende av
drogen. Kina protesterade och lyckades ibland stoppa handeln, men då
svarade västmakterna med att anfalla och besegra den ålderdomliga
kinesiska krigsmakten. Efter varje sådant ”opiumkrig” skrevs för Kina
ytterst förnedrande och kostsamma fördrag vilka med tiden gav de
utländska intressena fritt spelrum och full kontroll över Kina i slutet av
1800-talet. Detta utan att störta kejsaren, ty man var mån om den svaga
dynastin. Om den föll kunde kanske en stark revolutionär regering vända
utvecklingen till Kinas fördel.
Till detta land skickades tusentals missionärer från hela västvärlden.
Budskapet var klart och rent; frälsa de förtappade och i synd nedsjunkna!
Med naiv trosvisshet kom de dåligt förberedda missionärerna till Kina och
istället för tacksamma hedningar möttes de av tillropet ”Utländska djävlar!”
Kulturkrocken var total och konfrontation given. Den blå draken som
symboliserar Kinas mångtusenåriga kultur lät sig inte besegras.
Anna Larsson bördig från Hamrånge Sverige mötte det samma som alla
andra. Hon hade dock styrka att åstadkomma resultat, medinställningen
att handling är viktigare än ord och att alla är medmänniskor.
Hon får kämpa och offra för denna inställning men vinner sympati även bland kineserna.
Vad skiljer gårdagens missionärer från oss idag? Inte mycket - vi
kommer med våra färdiga lösningar och ”lär de mindre utvecklade”
hur de ska ta tag i sin verklighet. Och över allt sammans vilar kravet på
renlärighet. Inget avsteg från den västliga formen av demokratin för då
blir det ingen tårta till kaffet. Och finns det inga andra medel att
övertyga på får vi ta i med bestämda medel.
Vi har lärt sorgligt lite. Men låt oss inspireras av Anna.