Summering av sommarens stora teatersatsning i Axmar Bruk: Skådespelet"I sot och aska lagd" 

Vår satsning på allvar i sommarvärmen föll till vår stora glädje väl ut. I stort sett varje föreställning var fullsatt och publiken gick starkt berörd därifrån. Det inspirerar oss till nya djärva satsningar. Idéer finns!

Skriv en rad till natf@telia.com eller gå in på http://foajen.natf.se om du vill diskutera det vi gör eller borde göra. Du är också hjärtligt välkommen med i vårt gäng när vi nu planerar kommande uppsättningar.

En varning! Teaterarbete är vanebildande.

Bedömningar och bilder:

Citat ur Gefle Dagblads (Björn Widergren) recension:

Ett "nationalepos" om sin bygd har hamrångeborna helt visst fått med " I sot och aska lagd"

När Christian Löf dramatiserat historien om rysshärjningarna har han konsekvent valt att se allt underifrån, han ger folket sin röst.
Överheten med kyrkoherden i spetsen är inte vatten värd. Retoriken om fosterlandet och Gud och plikten trasas effektivt sönder. Officerarna är en samling ganska löjliga överklassfigurer som bara ser till sitt, maskerat av larvigt tal om fosterlandet. Vi får se de fattiga bönderna, de som svälter sig fram med ett par magra kor i en tröstlös vardag, utan ära.
På herrgården däremot sitter brukspatroninnan Brita Behm och smörjer kråset med fina maner och fint umgänge. Sällan har klasskampen blivit så direkt, naket och brutalt skildrad som här.
Det svärs så det osar i replikerna, vilket känns helt rätt. Man slåss på scenen som om det vore blodigt allvar. Äldre författare har idealiserat karolinerna så till den grad att sotet försvunnit, smutsen skylts över, armodet sopats undan. Här är allt naket, död och förgänglighet. Gud är inte alls att lita på, prästerna eller svartrockarna ett hycklande pack. Kanske var inte folket så här uppstudsigt, men det känns trovärdigt, som ett slags historisk sanning. Och vi sitter ju med facit.

Citat ur Arbetarbladets recention av premiären:

   Manusförfattaren verkar ha velat ta med alla sidor och händelser som kunde drabba en familj under dessa år och det gjorde att det blev en långdragen transport fram till själva huvudhändelsen. Hade man haft en annan titel på pjäsen hade åtminstone jag inte suttit och väntat otåligt på när själva härjningarna skulle komma. Handlingen gick mycket sakta framåt och tyvärr blev första akten alldeles för lång. Dialogen var dock i det hela mycket bra, även om det gick på tomgång vid några tillfällen. Något som jag trots allt fann intressant var att allmogens lidanden verkligen kom fram på ett trovärdigt sätt. Där har Christer Löf minsann lyckats.
   
   Om jag istället går över på själva framförandet var det strålande skådespelarprestationer i alla roller, med ett extra stort plus för Anton Persson som gjorde Jöran till en emotionell och ståndaktig person. Dessutom levererade han sina repliker utan misstag och som ett rinnande vatten. Märit, som spelades lysande av Susanne Ersson, var en annan person som etsade sig fast hos mig. Däremot var det onödigt att ge landshövdingen så utpräglad stockholmsdialekt. Undrar om det verkligen var tidstroget. Eftersom allmogen pratade dialekt hade det passat enbart med något stramare uttal.
   
   Scenografin var lagom och passade fint in i hyttan. Mycket smart att visa på skillnaderna mellan högreståndet och allmogen genom att spela upp deras scener på olika nivåer. 
   

Överstelöjtnant Stigson och överste Hamilton

Ryssarna lämnar Hamrånge i sot och aska

   Ett grönt axbrodd hittas som symboliserar Hoppet om en framtid       

------------------------------------

En CD med bilder från arbetet med "I sot och aska lagd" finns att köpa för 40:- om du kontaktar Curt Carlsson curt.carlsson@telia.com  tel: 0297-22232